Hoppa till innehåll

Kommunernas regler för tomtplacering

Kommuners regler kring placering av tomter spelar en avgörande roll i utvecklingen av bostäder på landsbygden och påverkar markägares möjligheter att exploatera sina fastigheter. Dessa regler varierar kraftigt mellan olika kommuner och kan innebära allt från strikt närhet till befintlig bebyggelse till att uppmuntra skapandet av nya bostadsområden i landsbygdsnära lägen.

Placering av tomter i förhållande till bebyggelse

Många kommuner föredrar att nya tomter placeras i anslutning till redan befintlig bebyggelse. Detta innebär att tomtägare som vill stycka av mark och bygga nya bostäder oftast måste följa restriktioner kring var dessa får placeras. Genom att kräva närhet till andra byggnader och infrastruktur hoppas kommunerna kunna minimera de kostnader och miljöpåverkan som följer med utbyggnad av vatten, avlopp, vägar och andra samhällstjänster. För markägare kan detta innebära begränsningar, särskilt om deras fastighet ligger långt från befintliga samhällen.

Nya öar av bostäder på landet

I vissa fall väljer dock kommuner en annan väg och godkänner skapandet av helt nya områden på landsbygden, ofta kallade ”bostadsöar”. Kommuner som Norrtälje och Katrineholm är exempel på detta, där man aktivt främjar byggnation utanför tätorter för att locka till sig nya invånare och utveckla landsbygden. För markägare som äger stora arealer är detta en stor möjlighet, men det kan också innebära att mark måste planläggas, vilket i sin tur är en tidskrävande och dyr process som kräver samarbete med kommunen.

Åkermark och strandskydd

En annan utmaning för markägare är kommunernas strikta inställning till byggnation på åkermark. De flesta kommuner, inklusive stora jordbrukskommuner som Skåne och Västra Götaland, är mycket restriktiva och avslår ansökningar om att stycka av tomter på åkermark, med hänvisning till behovet av att bevara jordbruksmark för framtida livsmedelsproduktion. Detta innebär att markägare med åkermark har få alternativ för att utveckla sin mark för bostäder.

Strandskydd och LIS-områden

För markägare med mark som gränsar till sjöar eller kuster finns ytterligare utmaningar i form av strandskyddsregler. En del kommuner, främst i mer glesbefolkade områden som Dalarna och Norrland, kan dock acceptera undantag från strandskyddet inom så kallade LIS-områden (Landsbygdsutveckling i strandnära lägen). Dessa undantag gör det möjligt att stycka av tomter inom områden där byggnation annars skulle vara förbjuden. För markägare i dessa regioner öppnas därmed nya möjligheter att exploatera attraktiva lägen vid vattendrag, men det kräver noggrann dialog med kommunen och en väl utarbetad plan.

Boeno Sveriges roll

För markägare som vill navigera denna komplexa byråkrati erbjuder Boeno Sverige en helhetslösning. Med vår expertis inom plan- och bygglovsprocesser hjälper vi markägare att identifiera och realisera potentialen i sin mark, även i kommuner med strikta regler.

Intresserad av en kostnadsfri analys? Skriv gärna till oss!

Läs mer.

Vad är LIS-områden?

LIS-områden, eller Landsbygdsutveckling i strandnära läge, erbjuder en unik möjlighet för markägare på landsbygden att utveckla sin mark i strandnära områden. Med det generella strandskyddet

Genom att använda denna webbplats accepterar du användning av cookies.